Li 

Boningshuset skrapat men inte målat.

Det föll på vår lott att ta oss an den gamla mangårdsbyggnaden i Lilla Krossekärr. Det har varit en uppgift vi närmat oss med en viss vördnad, för man gör inte vad som helst med ett hundrafemtio år gammalt hus! Många byggnadsantikvariska böcker har vi plöjt igenom, samtidigt som vi försökt lära känna huset och se vad som behövt åtgärdas och vad som nog kan fungera bra i hundra år till. Att äga ett välbevarat gammalt hus, innebär för oss att förvalta ett litet stycke kulturarv för framtida generationer.

Interiör matrum till sovrum.

Vi flyttade in för fyra år sedan och tog god tid på oss att leta möbler från förra, och förrförra, århundradet på Blocket, auktioner och i antikaffärer. Så småningom påbörjade vi en renovering och bestämde oss för att försöka kombinera ekovänliga byggmaterial med byggnadsantikvariska hänsyn. Detta har sällan varit några problem, då gamla byggnadstekniker ofta är de mest miljövänliga. Viktigast för oss i olika avvägningar har varit att noga försöka bevara det som ger huset sin själ.

Dörren som utgör underlaget för vårt färgval och en glimt av en av våra kalelugnar.

Ett gediget timrat hus behöver ingen tilläggsisolering av väggar, men vi har bytt ut det gamla enriset i mellanbjälklagret mot sellulosafiber. Även golv och tak har fått samma välgörande isolering. De fönster som bytts ut för några årtionden sedan får sitta kvar ett tag till, men skall kittas om och målas till sommaren. Taket har lagts om med hjälp av begagnade takpannor, inköpta billigt på Blocket. Husets gamla fasad är gjord av ett fantastiskt virke, vars kvalitet man knappast hittar på nutida brädgårdar. Södersidan hade ändå blivit alltför åtgången genom åren och byttes därför ut i somras. Åtta lager färg skrapades samtidigt bort från övrig fasad, som nu fått sitt första lager tunnmålad linoljefärg. Två lager till skall strykas på när vädret åter tillåter.

Glasverandan delvis målad.

Invändigt har linoljemålandet pågått i etapper och det är färgsättningen på en gammal dörr som fått bestämma hela interiörens färgskala. När vi blottlade timret i väggarna såg man tydligt hur ytorna en gång i tiden bearbetats med yxa, för att hålla kvar en invändig lerklining. Denna gamla typ av tätning är fantastiskt effektiv – och miljövänlig – men tar sin beskärda del av tid och ork att genomföra. Vi lämnade uppgiften till kommande generationer och kompromissade med att sätta upp tunn renoveringsgips på väggarna istället. Den har, liksom lerklining, fördelen att följa väggens form och lutning. I en gammal kåk som vår blir det nämligen helt galet att försöka rikta upp väggar med hjälp av styva skivor och vattenpass, när det inte finns en rak vinkel någonstans. De snickare vi anlitade skakade nog mer än en gång på huvudet åt våra bestämda direktiv, men huset har fått bevara sin själ.

Köket med en av de gamla dörrarna i fonden.

Köksinredningen har vi fått platsbyggd i gammal stil. Husets båda kakelugnar var sedan länge utbrända och fick plockas ner. Nu är de uppmurade igen och kommer förhoppningsvis att fungera bra de närmaste trettiofem åren. En vacker gammal järnkamin har restaurerats och köket har fått en ny vedspis, vid sidan av den elektriska. Det vi nog är mest stolta över är att den gamla bakugnen – som någon gång blivit igenmurad – nu är återställd och har fått en fin, återanvänd gjutjärnslucka. Här skall så småningom bli tunnbrödsbakning för hela ekobyn!

Li & Stellan